MadeleneStromberg

Jag orkar inte med det här, alla bara försvinner.
Du bara slutade, slutade finnas där för mig.
Visst bråkar vi, men det är väl vad syskon gör.
Vi fanns alltid där för varandra, jag ställde upp för sig, såg till att du inte bara satt hemma, och du fanns alltid där för mig.
Du var som min bästa vän och jag litade på dig.
Sen kom han, och du bara över gav mig.
Du blev någon jag inte känner.
Nu kan jag inte ens vara i din närhet, jag avskyr dig.
Varje gång jag ska gå hem får jag en stor klump i min mage.
Jag vill inte se dig, inte vara i närheten av dig eller honom.
Det kommer aldrig bli som förr, och jag förstår inte.
Visst är jag glad för din skull, du fick ett liv nu och något jag tror du alltid har saknat.
Men man har bara ett liv, och du kanske borde tänka på om det verkligen är så här du vill ha det.
Men vem vet, det kanske redan är för sent.
jag saknar den du var, men avskyr den du är. förlåt.